om jag bara hade vetat
ett par av de senast lästa böckerna som jag stänger pärmen till...
lämnar mig med en känsla av sorg, igenkännande och också en slags samhörighet...
jag reflekterar över nyttan som orden gör...
ord som berättar om våra olika trauman, vår utsatthet och maktlöshet...
båda böckerna griper tag i mig, vrider om och skaver i de sår som fortfarande är under läkning...
trots att deras innehåll på så många sätt skiljer sig från mina egna ord...
så är det så mycket som jag kan förstå och känna...
insikten om hur många vi är som bär på dessa sår och tunga bagage är överväldigande...
bröderna som utsattes för tortyr och ett 20 år långt straff...
kanske en lindring kan ske nu, men de är för alltid skadade och brända...
deras familjer som på intet sätt undantas i tragedin...
och den lille pojkens familj som för alltid ska sörja och sakna...
av författaren skildrat på ett ömsint, konkret och berörande sätt...
hon, vars arbete vi har kunnat följa i det officiella...
men som på ett privat plan har gått igenom så stor sorg...
och jag läser orden med en knut i magen...
läser om hur det som en gång var så fint och kärleksfullt...
vändes till en frustration och märklig ondska...
för att till sist sluta i en katastrof...
brödernas mamma uttrycker just det där som på något vis är kärnan i våra upplevelser...
"om jag bara hade vetat"...
hur hade livet tett sig om vi bara hade vetat...
hur skulle vi ha kunnat veta...
det gör så ont att tänka just det...tänk om...
men orden kan bli en del i processen mot en lättare andning...
att dela med sig av upplevelsen...
att dela med sig av hur svårt det är...
att dela med sig av hur fel det kan bli...
brödernas mamma skriver också om resan med boken som "en typ av bearbetning, men också vägen till så mycket insikt, rikedom och tacksamhet, till just livet"...
just detta är på något sätt svaret på frågan...
ska jag våga lämna ut allt detta...
vetskapen att någon mer finner tröst, kan känna att den inte är ensam i det svåra...
kanske kan det bli Ord Som Räddar Liv...
och snart är dagen då du skulle ha fyllt 26 år...
i mörkaste november försökte vi varje år att förgylla din dag på bästa vis...
som vi saknar dig...