still got the blues
...sjunker ned i soffhörnet och känner den där fina känslan...
...energin från yin och ashtanga i shalan finns kvar...
...som ett mjukt hölje...ett flöde i hela mig...
...det som har blivit ett beroende för mig...som gör mig helare...
...månader i mökret utanför har tagit på krafterna...
...för den som är känslig för avsaknaden av ljuset har det varit tuffa dagar...
...vi är många i den skaran...det gäller att bita ihop...
...fortfarande är det så lätt att hamna i avgrunden...
...även om djupet inte längre är lika stort...
...fastnar i serien...om Kronan...och historielektionerna blir väldigt personliga...
...hade bestämt att den inte var för mig...
...men så gavs den en chans...
...och jag var fast efter bara något avsnitt...
...så olika världar vi lever i...hon och jag...
...blir helt fascinerad av den kalla och hårda tillvaron de rör sig i...
...kärlek och ömhet är en bristvara...likaså empati...
...på samma gång tänker jag...hon valde inte detta...
...hennes liv bestämdes...det fanns inte så många alternativ...
..en beröringspunkt som jag kan känne samhörighet i...
...mitt liv bestämdes...jag fick inte heller välja...
...ett ok...en börda att bära...som lades på mina axlar...
...en föreläsning om det svåra sätter igång känslorna...
...under några dagar vandrar jag på branten till det svarta...
...under en shavasana i shalan rullar filmen bakom mina slutna ögon...
...men filmen slutar annorlunda...
...jag hinner i tid...jag sitter med min vackre son i en omfamning...
...han är varm och levande...
...men åren har lärt mig att även dessa dagar passerar...
...dagarna blir längre...ljuset återvänder...
...snart väntar sol och värme...
...vi ska lapa vitaminer och fylla på energidepåerna...
...för jag vet ju...att meningen med alltihop...den måste jag skapa...på egen hand...
skriven
Tycker du skriver så fint, har saknat dina inlägg.