under my skin...
det bor en själ under min hud...
i varje cell finns han...i varje andetag känns han...
och varje årstid har sitt sätt att minna...
att vrida smärtan...ytterligare ett varv...
vi pratar om hur det kommer sig...
om jag inte hade en kalender som talade om...
som svart på vitt visar siffrorna och dagarna...
skulle jag veta...skulle jag känna...
men i luften som omger mig...
i dofterna...i ljuset...i ljuden...
där finns allt det som blir en throwback varje gång...
varje gång en årsring läggs till...då när våren låg runt hörnet...
för tredje gången i kalendern...
ligger dagarna på samma plats...som då...
för tredje gången...
infaller earth hour...den 28 mars...
och jag vaknar till den måndag som finns i mardrömsfilmen i mitt huvud...
världen är i undantagstillstånd...eller om det är fritt fall...
människor funderar och oroas...
det som är nära...blir lite viktigare...
den vassa eggen kommer plötsligt närmare...
återigen vittnar människor om det dyra lärandet...
det är inte på riktigt...förrän du själv är drabbad...
först då kan du ta in...och se...
först då kan en förståelse finnas...en vilja till förändring uppstå...
hon som gjorde de långa resorna är på avstånd...
just nu är det längre än vanligt...
men i tanken är hon nära konstant...
hon som också saknar så smärtsamt...
hon som är det vackraste och klokaste jag vet...
och omöjligt långt borta är han...
omöjligt långt borta är det som kunde ha varit...