uppbrott

Det definitiva....flytten till ett annat liv blev en hjälp att på något vis acceptera, inte förstå....men acceptera att livet aldrig skulle bli sig likt igen. Under tiden som hade passerat hade jag brottats med skuldkänslor....skuld för sonen, skuld för dottern och skuld för min man.....jag hade ingen rätt att må bra, skratta eller överhuvudtaget känna något annat än skuld och smärta. Självklart kan man inte leva så....än mindre kan man leva med en annan människa. Mitt val att leva ensam hade många orsaker.....min man var inte mina barns riktiga pappa men hade funnits i deras liv under en lång tid. 
 
Det andra livet blev en nystart bokstavligt talat...jag hade lämnat allt bakom mig och bara tagit med det allra nödvändigaste. Nu blev jag tvungen att bilda ett nytt hem....för mig och min dotter. Att göra detta tog lång tid....men det gav mig annat att tänka på. Jag behövde små projekt att fylla mitt liv med...att ha fullt upp hjälpte mig igenom dagarna.
 
 
Att bryta upp gör ont....jag hamnade i ett fritt fall igen....det tar tid att hitta stabilitet och jag faller fortfarande.....

sommarlov

...sommarlovet är här....igen...Älskade dottern har nu äntligen fått sitt slutbetyg i handen och har klarat det tuffa jobbet att på egen hand slutföra sin examen......men det var inte så det skulle ha varit. Hon har varit så stark och mina tårar trillar när jag tänker på hur hon har fått slita.......
 
...sommaren var den tiden på året då vi trivdes som mest med livet....sonens favoritårstid. Första sommaren efteråt...i det andra livet ....handlade det om ren överlevnad. Jag tillbringade mycket tid på kyrkogården...i övrigt har jag inte så många minnesbilder. Vet att musiken fick mycket tid....
 
 
Andra sommaren blev början till den totala splittringen.......min man hade arbetat utomlands hela året.....jag var inte samma person när han återvände....Mot slutet av sommaren visste jag att det var över...ingenting kunde någonsin bli vad det hade varit igen. Det blev ett tufft beslut...ett nödvändigt beslut. Jag blev tvungen att lämna mitt hem, min man och allt det som var det gamla livet, för att kunna överleva......
 
 
Det är med blandade känslor jag deltar i alla examensbestyr på jobbet....jag gläds med alla lyckliga barn...jag gläds med upprymda, om än mycket trötta och slitna, kollegor som nu står på tröskeln till den långa ljuvliga ledigheten....på samma gång rasar sorgen inom mig och det gör så ont.....det var inte så här det skulle vara....
 
 
Jag ska njuta av min ledighet......den ska fyllas med minnen och upplevelser......den fjärde sommaren utan honom.....
 
 
 
.......sommartider......

vänskap som inte försvinner


vi hade inte pratat med varandra på ett tag.......jag startade min blogg, och byggde den på ett citat som fastnat hos mig.....på riktigt....
"Livet består inte av att vänta ut stormarna, det handlar om att lära sig dansa i regnet"



Vi pratar igen...det visar sig att min allra bästa vän i Köpenhamn, har tatuerat in just det citatet på sin arm...
Skulle vilja kalla det äkta vänskap.............



Jag är glad för de vänner som orkar stå fast....finnas kvar, utan krav och förväntningar....