uppbrott
Det definitiva....flytten till ett annat liv blev en hjälp att på något vis acceptera, inte förstå....men acceptera att livet aldrig skulle bli sig likt igen. Under tiden som hade passerat hade jag brottats med skuldkänslor....skuld för sonen, skuld för dottern och skuld för min man.....jag hade ingen rätt att må bra, skratta eller överhuvudtaget känna något annat än skuld och smärta. Självklart kan man inte leva så....än mindre kan man leva med en annan människa. Mitt val att leva ensam hade många orsaker.....min man var inte mina barns riktiga pappa men hade funnits i deras liv under en lång tid.
Det andra livet blev en nystart bokstavligt talat...jag hade lämnat allt bakom mig och bara tagit med det allra nödvändigaste. Nu blev jag tvungen att bilda ett nytt hem....för mig och min dotter. Att göra detta tog lång tid....men det gav mig annat att tänka på. Jag behövde små projekt att fylla mitt liv med...att ha fullt upp hjälpte mig igenom dagarna.
Att bryta upp gör ont....jag hamnade i ett fritt fall igen....det tar tid att hitta stabilitet och jag faller fortfarande.....