fallskärmar....

Efter tiden med Nalleman var det dags att tänka mer långsiktigt...det andra livet skulle pågå...länge...Jag kom i kontakt med Mrs M...vi etablerade en ny relation där mitt liv , mina fasor och sorger kunde få en riktning...Att ha en samtalskontakt i beredskap i ett liv i kaos ger en trygghet som är nödvändig...om kontakten fungerar...När trådarna i livet trasslar ihop sig till en härva man inte orkar reda ut själv, finns räddningen till hands...Ibland behöver man kanske bara en puff i rätt riktning....Samtalen om sonen blev många...vi vände och vred....fanns inga rätt eller fel...men många frågor....få svar...
 
Till slut kom tiden för självständighet...jag skulle försöka stå på egna ben....Har gjort det i några månader....kändes skakigt till en början och rädslan att falla var hela tiden närvarande......Hittar nya vägar och metoder att samtala.....det här är en av dem. Numret till Mrs M finns tryggt i kontaktlistan.....
 
Jag tror att många skulle må bra av att ha en "prat"-kontakt....ibland visste jag inte varför, bara att när jag var på väg därifrån kändes allt enklare och klarare....

rörelse

har aldrig varit nån sportmänniska...har nog tyckt att det där med att röra sig bara varit rätt trist...I min ungdom deltog jag ändå i tävlingar i såväl orientering som rytmisk sportgymnastik....men var nog rätt likgiltig för tider och placeringar....Att sjunga kräver en del ork och uthållighet och den träningen sköter sig lite av sig själv när man sjunger...jo...lite...
 
Men jag har alltid tyckt om att dansa...röra sig till musik....Tack vare min vän och vapendragare i sången, hamnade jag på ett träningspass med zumba....Jag var fast. 
 
Nu har det utvecklats till en regelbunden dansträning flera gånger per vecka...det får mig att må bra...både kroppsligt och själsligt....kan nästan känna samma rus av dansen som i musiken...
 
Läste en artikel om just detta...
 
 
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/kroppen-kan-laka-sjalen_6884649.svd
 
 
I omvärlden pågår OS...för de som kämpar extra mycket...följer vännen och förebilden Anders Olsson...denne ödmjuke kämpe och människa med så mycket kloka tankar kring livet...Visst har han samlat många och fina medaljer...men det är inte dom som är det fina med Anders....vägen till dessa medaljer är en ofattbar resa...
 
 
....från en annan förebild.....

tiden och minnena

Ett nytt läsår har startat...ännu ett sommarlov har passerat.....tiden går. 
 
På jobbet pratar vi om livet, sommaren och regnet.....jag får frågan om tiden som går gör det lättare för mig....när jag svarar att visst är det så, överrumplas jag av insikten... jag är skräckslagen för just det faktum.....att tiden kommer att lindra smärtan och göra det lättare att leva. Jag vill inte sluta känna....vill inte glömma...vill inte att det ska passera en massa år som kommer att göra minnesbilder suddiga. Jag är livrädd för att glömma.....
 
Jag har ännu inte orkat titta i de fotoalbum där sonens liv finns....där finns så många minnen....
 
 
Någon sa till mig att man sörjer i 3-5 år....jag visste inte hur jag skulle bemöta påståendet....
 
En annan.....klok person sa....man går inte vidare, man lär sig ett nytt sätt att leva......
 
 
 
How soon we forget
To count every blessing
If you think you got it bad take a look around
How soon we forget
That life is one big lesson
Still we make the same mistakes time and time again
There's a message to this madness here my freind
Will we ever learn before the story ends
/Lynyrd Skynyrd