För dig...för alla...

..23 år..det skulle du fylla idag..
..runt mig ser jag hur tiden flyttas framåt..
..käre maken blir farfar..lyckan är stor..
..i mig snurrar tankarna...
..bilderna av den lille fine tar mig bakåt..23 år bakåt..
..ur såret läcker saknaden ut..
 
 
 ..i bokhyllan har jag nu ställt in den där boken..
..den som har funnits i mina tankar så länge..
..den som sorterar mitt kaos..
..vars budskap jag hoppas ska landa där det behövs..
..alla dessa ord som funnits i mig..som behövde komma på plats..i rätt ordning..
 
 
 
..med boken kom nödvändigheten att prata öppet..
..svara på frågor och reflektera över vad jag har skrivit..
..inte alltid så enkelt..det är fortfarande en prövning för mig att prata..om det svåraste..
..snart bär det iväg till forum som kan hjälpa..med hjälp av boken..
 
 
..är överväldigad över de ord som ramlar in..
..så många medmänniskor..medkännande..med-drabbade..
..så många som vill bli en som ser..
..det känns fantastiskt att mina..och våra ord kan bli något som hjälper..
..något som öppnar ögon..öron..nya vägar..
 
 
 
..jag vill dela med mig..tacksamt läser jag alla orden..här kommer ett litet urval..
 
Tack Pia för allt du delar med dig av i boken ❤️
Jag har själv ingen personlig erfarenhet på nära håll men jobbar med telefonrådgivning där ett lyssnande öra är så viktigt för att tolka måendet hos den som ringer in.
Värdefull läsning!!
 
Jag har precis läst ut din bok och vill bara skriva och säga tack, och tala om hur fin den var! Jag hoppas att många läser den, för den är viktig för alla! Hoppas att jag blir en som ser!
 
 
Har nu läst boken, genom hela boken har du satt ord på mina känslor, tankar och upplevelser. Vår son orkade inte med livet längre 13 okt 2009. Tack för en otroligt bra bok.
 
Hej Pia har nu läst din/er mycket läsvärda bok. Läste den med stort intresse trots att det gör ont i mitt hjärta ,ingen mamma ska behöva uppleva denna mardröm. Tack för att du har orkat dela med dej av dina tankar och upplevelser i allt det overkligt svåra som hänt. Kände själv igen mej i mycket av innehållet i boken i min egen stora sorg.
 
 
Vill skriva några rader för att tacka för att du skrivit en så viktig bok. Har sträckläst hela nu och hoppas att jag blir en som ser.....Jag är ju också lärare ( lågstadiet) och tycker precis som du att måendet är viktigare än kunskapen. Ska låna ut boken till min dotter som jobbar som psykiatrisköterska . Hon har stor hjälp i sitt arbete av denna bok.
 
Har läst din bok. Känner igen mig i mycket fast vi har turen att ha vår son kvar i livet. Det som har hänt finns inom mig som en klump hela tiden. Båda gångerna hade vi turen att kunna ingripa. Har en stor rädsla att det ska ske igen. Vi fick god hjälp av öppenvården. Alla fem familjemedlemmarna hade varsin person att gå och prata med. Det värsta är skuldkänslorna.
Jag upptäckte dock vilka som stod mig närmast.
Boken var jättebra.
Tack för att du delar med dig.
 
Har sträckläst boken under kvällen. Vilket mod 💕 Orden är så tunga, sorgliga men samtidigt så vackra. Utdraget från din dotters bröllopstal är bland det finaste jag läst. Det hamnar bland Kristian Gidlunds vackra brev till det barn han aldrig skulle få. Jag kommer i mitt yrke som lärare fortsätta att stanna upp, att sätta det centrala innehållet åt sidan för att lyssna på de vilsna, ledsna, otrygga och alldeles fantastiska barnen som jag möter varje vecka.
 
Boken kommer som ett viktigt inlägg i arbetet med att synliggöra den ständigt ökande psykiska ohälsan och självmordsiffran bland unga. Den är mättad med insikter, visdom och klokhet och kommer inte lämna läsaren oberörd. I tillägg till att kunna vara ett igenkännande och kanske en form av tröst för andra drabbade, väcker den både tankar och frågor i oss alla. Att den inte är en feelgood och är helt befriad från klichéer är en oerhörd lättnad. (kristinoladatter.blog/2017/10/04/det-man-inte-pratar-om-bokrecension/)
 
..ur det svarta svåra..försöker jag se att vi kan plocka något som blir bra..som kan rädda..
..vi gör det för dig..älskade sonen..och för alla andra..
..för dem som tog "a walk off the earth"..
 

one hand in my pocket

I'm tired but I'm working,
I care, but I'm restless
I'm here, but I'm really gone
I'm wrong and I'm sorry,

..livet pågår..dagar upphandlas..avhandlas..och färdigställs..
..projekten projekteras..planeras..och genomförs..
..som om ingenting har hänt..fortsätter jag sätta den ena foten framför den andra..
..och hela tiden vandrar sorgen med mig..som en tung mantel..
 
 
..jag reflekterar över hur min empati har förändrats..
..ibland känner jag mig nästan känslokall..
..lyssnar till bagateller i livet..
..i mig avfärdas de..som om jag inte kan ta till mig..för det betyder inget..
 
..i nästa stund genomfars jag av en smärta som är så nära..
..igenkännandet..överföringen..
..precis så var det..
..precis så känns det..
 
 
 
I'm free, but I'm focused
I'm green, but I'm wise
I'm hard, but I'm friendly, 
I'm sad, but I'm laughin'
I'm brave, but I'm chicken shit

..det finns ingen känslokallhet i mig..inte alls..
..men jag har fått ompröva vad som är viktigt för mig..
..jag har fått ge avkall på att bekymra mig över de små tingen ..
..som inte gör någon skillnad..
..för min kraft räcker inte till..de små tingen får inte plats i min känslovärld..
 
..nätter fylls ibland med svarta drömmar..
..vaknar med våta kinder..svidande ögon..
..oro över det som fanns..det som finns..att det plötsligt kan försvinna..
..det är stunder i fritt fall..
 
 
 
..hon som gör resan med mig förstår..
..vi talar om lyckan..
..hur livet aldrig igen kan bli eller vara fullkomligt..
..hur orättvist det kan kännas..
..mot oss.. men också mot våra nära..
..de som delar våra dagar..
..vi kan aldrig bli helt lyckliga..igen..
 
 
..jag fyller sidor med de svåra orden..
..det går långsamt..men målet är tydligt..
..jag visste att resan inte blir enkel..eller smärtfri..
..det var den inte då..
..det är den inte nu..
 
..livet har blivit en autoban av upplevelser..
..ständigt måste nya mål skapas..
..nya hållplatser att kliva av..och på..
..om resan stannar av..fylls huvudet av de svåra tankarna..och jag sjunker sakta..
..det är oerhört tröttsamt..
..och på samma gång det enda som betyder..
..att orka fortsätta ..sätta den ena foten..framför den andra..
 
 
 

another christmas

..i efterdyningarna märker jag..
..hur jag nästan håller andan..litegrann..
..det sköljer över mig som en våg..av saknad..
..i allt det fina varma..finns alltid en bit i mig..som gör så ont..
 
 
..vi samlas på den gamla gården igen..
..den som är barndom..så mycket minnen..
..finaste farmor finns med i tankarna..
..hon som var spindeln i nätet..alltid..
 
 
 
 
 
 
 
 
..vi har gjort om våra jular..gjort dem nya..
..ingen av oss kan undgå nödvändigheten..
..den har blivit en chans att bara vara tillsammans..
..kanske den finaste dagen på året..på vårt eget sätt..
 
..för varje år som går..
..blir de nära på något sätt allt viktigare..
..som om insikten av hur skört livet är har trängt in..på riktigt..
..ingenting är för alltid..eller givet..
 
 
..en klok ens goa vuxna lånar oss sina timmar..
..köket blir använt på ett sätt som är lite sällsynt..nuförtiden..
..jag vill så gärna få stunden att vara fin..för alla..
..njuter av att duka fint..och av dofterna..
 
 
..samtalen vandrar bland deras minnen..
..de vandrar längs stråken av framtida planer..
..älskade dottern och hennes vackre vandrar med..
..finns inget som kan beskriva stoltheten..hos en förälder..
 
 
..på väggen sitter fotot av han som är så innerligt saknad..
..hans varma blick möter min..gång på gång..
..han som också skulle ha berättat barndomsminnen..om framtidsplaner..
..en dag kanske jag kan berätta om minnen..utan att det gör lika ont..