betraktelser

Sommar...tid att utforska, resa, uppleva....har tillbringat några dagar på vackra Gotland.....har tittat på vackra platser...byggnader. Rört mig bland många andra människor och gjort nedslag i några främmande människors glada sällskap. Jag borde beröras av allt detta...borde se det vackra och känna tacksamhet att få vistas i detta...vädret var fantastiskt....
 
Ändå befinner jag mig i någon slags avtrubbad likgiltighet...tittar utan att se...känner inte den överväldigande känslan, som jag kommer ihåg från mitt förra liv, längre. Kämpar för att vara positiv och entusiastisk, det kräver mycket energi och tröttheten smyger sig på....
 
En annan slags sorg över vad livet har blivit....jag vill inte vara den här personen...
 
 
 
Konsert på Ullevi med Bruce Springsteen...mäktigt, stort och fantastiskt...Bruce talar om livet som passerar, personer som försvinner.....en rörande hyllning av en bandmedlem får en stor plats i hans show. Det berör mig ...och jag tänker att detta är livet...inte bara för mig utan för så oändligt många fler....
 
Den här sommaren går mot höst med alltför snabba steg...den har varit tung, tyngre än den förra....kanske vädret har en stor roll i det, jag vet inte.
 
 
 

ensamhet

.......det finns så många bilder av ensamhet...att befinna sig i ett hav av människor och ändå känna sig helt ensam....att sitta vid ett fönster i ett ensamt rum och se ut på människovimlet och känna sig alldeles ensam......att vara i många goda vänners sällskap och känna sig helt isolerad....att vara nära någon speciell och viktig person, och ändå känna sig helt övergiven....
 
Ensamheten är en svår och ofta stark känsla...ett utanförskap man inte rår över....känslan av att vara annorlunda...vetskapen att ingen egentligen kan förstå, och att inte heller kunna begära det...för det är en omöjlighet...
 
 
En del dagar har jag så svårt att leva med mig....den där människan som i mina ögon är ett enda stort misslyckande...den där människan som har ett skuldens finger pekande på sig hela tiden....
 
Det är svårt att leva med andra människor när man har svårt att leva med sig själv.....
Det är svårt att tänka framåt när man inte kan se meningen med vad livet ska innehålla....
 
 
 
...färden genom livet är krokig......
..ibland behöver man färdas lite långsammare....
 
 
 
 
Lars Winnerbäck – Jag får liksom ingen ordning
 
...
 
 

världen runtomkring

När det värsta tänkbara hände...stannade min värld. Det var oerhört svårt att förstå hur allting bara fortsatte att fungera utanför min värld...nyheter strömmade ut ur tv:n...jag hörde dem inte...allt var totalt likgiltigt för mig...Det som var viktigt för mig var att se till att ljuset som brann hos min son....aldrig slocknade...det skulle vara ännu ett svek av mig.
 
Att läsa tidningen hade också fått en ny innebörd...alla nyheter hade förlorat mitt intresse totalt...jag läste bara dödsannonserna...jag tittade på årtalen ....om den avlidne var ung....då hade sonen fått nån mer hos sig....sjuka tankar i en sjuk tillvaro...
 
Jag har inga tidningar längre...läser dem på nätet istället...
 
 
Jag besöker fortfarande min son ofta...ofta....men jag klarar att se ljuset utbrunnet nu...
 
 
Det är så svårt att se framåt...så svårt att förstå att livet ska pågå....utan dig......Men i mitt hjärta brinner ljuset för  dig...för alltid...