one hand in my pocket

I'm tired but I'm working,
I care, but I'm restless
I'm here, but I'm really gone
I'm wrong and I'm sorry,

..livet pågår..dagar upphandlas..avhandlas..och färdigställs..
..projekten projekteras..planeras..och genomförs..
..som om ingenting har hänt..fortsätter jag sätta den ena foten framför den andra..
..och hela tiden vandrar sorgen med mig..som en tung mantel..
 
 
..jag reflekterar över hur min empati har förändrats..
..ibland känner jag mig nästan känslokall..
..lyssnar till bagateller i livet..
..i mig avfärdas de..som om jag inte kan ta till mig..för det betyder inget..
 
..i nästa stund genomfars jag av en smärta som är så nära..
..igenkännandet..överföringen..
..precis så var det..
..precis så känns det..
 
 
 
I'm free, but I'm focused
I'm green, but I'm wise
I'm hard, but I'm friendly, 
I'm sad, but I'm laughin'
I'm brave, but I'm chicken shit

..det finns ingen känslokallhet i mig..inte alls..
..men jag har fått ompröva vad som är viktigt för mig..
..jag har fått ge avkall på att bekymra mig över de små tingen ..
..som inte gör någon skillnad..
..för min kraft räcker inte till..de små tingen får inte plats i min känslovärld..
 
..nätter fylls ibland med svarta drömmar..
..vaknar med våta kinder..svidande ögon..
..oro över det som fanns..det som finns..att det plötsligt kan försvinna..
..det är stunder i fritt fall..
 
 
 
..hon som gör resan med mig förstår..
..vi talar om lyckan..
..hur livet aldrig igen kan bli eller vara fullkomligt..
..hur orättvist det kan kännas..
..mot oss.. men också mot våra nära..
..de som delar våra dagar..
..vi kan aldrig bli helt lyckliga..igen..
 
 
..jag fyller sidor med de svåra orden..
..det går långsamt..men målet är tydligt..
..jag visste att resan inte blir enkel..eller smärtfri..
..det var den inte då..
..det är den inte nu..
 
..livet har blivit en autoban av upplevelser..
..ständigt måste nya mål skapas..
..nya hållplatser att kliva av..och på..
..om resan stannar av..fylls huvudet av de svåra tankarna..och jag sjunker sakta..
..det är oerhört tröttsamt..
..och på samma gång det enda som betyder..
..att orka fortsätta ..sätta den ena foten..framför den andra..
 
 
 
1 Ulrika:

skriven

Läser dina ord & känner igen. Ett steg i taget, dag för dag, år för år - förhoppningsvis. Det är så det måste få vara. Kram!

Svar: Ja vi kan bara påverka det lilla i varje dag...vet du, nu har jag samlat ord för den långa texten och kanske kommer det att bli en färdig bok...vi får se vad som händer! Kram på dig
hon som dansar

Kommentera här: