dansariregnet

..vi talar om växlingen..

..ena stunden i solig sydvärme..bland turistmassorna och sevärdheterna..

..i nästa sekund på plats i verkligheten igen..

..som om det aldrig ens har hänt..

 

..men så är det förstås inte..

..i minnet finns nya sidor att bläddra i..

..fyllda med många bilder..dofter..och smaker..

..några av sidorna har mörka kanter..svarta hörn..

..för det är så livets bok ser ut..

 

..bläddrar i en annan media..ser systerns bild..

..läser artikeln som handlar om en bit av hennes väg..

..läser mellan raderna av hennes ord..

..minns den krokiga vägen..hennes kamp..

 

..och så fylls jag av den där stoltheten..min egen syster..

..så ödmjuk och blygsam..så kunnig..kompetent..

..ingenstans i artikeln nämner hon..

..att hennes resa är framme vid chefsposten..det skulle hon aldrig skryta med..

 

..just så är vi lärda..det är fult att framhäva sig själv..

..där vi kommer ifrån är det så starkt inpräntat..

..att det är svårt att ens tycka att man duger..

..inte kan väl jag..inte är väl jag bra..

..en klok en har lämnat klokheter..

..och fått några till sig på köpet..

..någon talade om just detta..att tycka att man är bra..

..att det är ok om man kanske till och med är bäst..på något..nån gång..

 

..det tar tid att lära sig..

..att tro på sig själv..

..men livsåren har gett lite insikter..

..det finns saker..som jag är riktigt bra på..

..för mig räcker det gott..jag behöver inte vara bäst..

..har aldrig gillat att tävla..har alltid nöjt mig med att delta..

..den enda jag behöver vinna över ibland..är kanske mig själv..