dansariregnet

..en resa i både tid och rum..

..det blir berörande på flera sätt..

..mijön som har något att berätta i varje gathörn..

..finns inte en gata som inte har nåt vackert att visa..

 

..vi ränner runt som ett par duracellkaniner..

..så mycket att se..listan är lång..

..men listan har en tendens att växa..

..ju mer vi ser..desto mer förstår vi hur mycket det finns kvar..att se..uppleva..

 

..det allra heligaste..jo men så måste det väl vara..

..ett överdåd av hyllningar..inte bara till det andliga..

..kan inte låta bli att tänka på alla de..som fått bidra till denna enorma rikedom..

..som fick dra det tyngsta lasset..orden blod, svett och tårar snurrar i luften..

..men självklart är det vackert..så fantastiskt vackert..

..Michelangelos verk får man inte fotografera..man får heller inte prata därinne i Sixtinska kapellet..

..men vi får historien berättad för oss..om den fantastiskt återgivna skapelseberättelsen..

..i det rum där en ny påve utses..med ojämna mellanrum..

 

..vi hittar till ett av de allra äldsta kvarteren..Trastevere..

..i de små gränderna har tiden nästan stått stilla..

..turistmängden är inte riktigt så påfallande..

..vi rör oss i lugn och ro..slinker in på den lilla osterian..

..bruschetta..färska tomater..mozzarella..och såklart olivoljan..

 

..men mitt i äventyret gör sig den tuffa verkligheten påmind..sådär brutalt som den gör ibland..

..vi reste med en sorg..av en sort..men vi nåddes av en annan..

..den vän som delat en klok ens väg i livet..nära..och på avstånd..är borta..

..en av de finaste vännerna..jag fick dela en liten skärva av hans varma vänskap..

..det gör ont att se en klok ens smärta..att veta att en familj befinner sig mitt i kaos..och chock..

..ju närmare det svåra kommer..ju närmare kommer jag den där känslan som fanns..

..tomheten..maktlösheten..och frustrationen..

..jag ser det i den kloke..jag förstår att familjen har startat en ny resa..

 

..när livet stannar..

..måste man bestämma sig..

..det stannar vid en hållplats..

..sen är upp till en själv åt vilket håll resan ska gå..

..till en början är den både skakig..krokig..och väldigt tröttsam..

..den slutar heller aldrig..

..det gäller bara att se..de små hållplatserna som passerar..

..de som blir hjälpen..till det andra livet..