orka
Jag och min familj hade planer, en framtid och i mitt huvud fanns bilder....tror att de flesta familjer har såna planer och bilder, även om mina kanske inte var så detaljerade. Självklart var mina barn fundamenten i mitt liv, de var det som gav allt mening....Mitt liv hade ett innehåll, mitt arbete med elever var viktigt för mig, jag sjöng i ett par band, körde mc på somrarna, tyckte om att pyssla med den stora trädgården och fixa med huset....
Helt plötsligt rycks hela tillvaron undan, allt blir bara tomt och meningslöst....livet ställs på ruta ett och varje dag blir en kamp.
Vi pratar mycket min dotter och jag, vänder och vrider på det som har hänt, på livet innan och det vi har nu.....Vi lever för varandra nu, en liten enhet med stora behov och vi ger varandra löften.....
Min dotter skrev detta och jag lånar hennes ord:
Numera vet jag att jag överlever allt. Så istället för att säga att jag skulle dö för min lillebror, ska jag leva.
Jag lever för dig S.
Jag lever för dig.
skriven
Det var fint skrivet av henne. Så tragiskt det som hänt er. Ingen är värd att få känna sådan smärta. Styrkekramar till er!